Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
Vem har rätt?
När två tuppar om ett korn
Hålla fejd kring fält och backar,
När kring vassa näbbars horn
Fjädren ryka, bloden lackar:
Vem har rätt? – Jo, den som hackar
Ögat ut på trätobrorn.
I de lärdas republiker,
När med akademiskt rop
Tvenne tappra skolastiker
Stöta pannorna ihop,
Valven skalla, ingen viker
Från sin bänk och från sin tes:
Vem har rätt? – Jo, den som skriker
Ergo längst och blir ej hes.
När emellan jordens troner
Föds ett ministerligt gräl,
Och, till gamman som till väl
För vidkommande nationer,
Deras majestäters skäl
Ställas upp i bataljoner,
Dels till fot och dels till häst:
Vem har rätt? – Det plär väl mest
Den bevisarn, vars kanoner
Skjuta längst och träffa bäst.
När om flickor eller heder
Eller spel två män av frejd,
Efter företal av eder,
Rusa mot varann till fejd,
Och när borden under kivet
Dansa kring med hot och larm:
Vem har rätt? – Jo, den, vars arm
Först trär värjan genom livet
På den andra i sin harm.
När mot Arons horn i pannan
Tvenne andans huvudmän
Väpna sig mot djävulen,
Det vill säga, mot varannan,
Och ett hett, symboliskt krig
Ömsesidigt slutar sig
Med förbannelser och amen:
Vem har rätt, o broder kär? –
Den, som bränner bäst, mon cher,
Kättarns djävulska lekamen,
Långsamt här och evigt ther.
När med lansar av kritiken
Två skribenter i gevär
Löpa storm, som övligt är,
Om ett ord inför publiken,
När ej minsta reda fås,
Varför de i härnad tåga,
Men på bägges trummor slås
Larm och fejd av all förmåga:
Vem har rätt? – Nå kors, vad fråga!
Den som skäller, det förstås.
När på politikens bana
Tvenne huven träda opp
Och kring var sin höjda fana
Samla var sin lejda tropp,
När den enas rop är: kuven!
Och den andras: vakna slav!
Vem har rätt bland dessa huven? –
Den som slår den andras av.
Följ från södern längst åt norden
Djurens, människornas ätt,
Över allt har våldet rätt,
Är dess dom bekräftad vorden.
Men kanske, gott folk, I torden
Fråga, om ej väntas får,
Att förnuftet en gång rår –
Jo bevars – men ej på jorden.