Carl Gustaf af Leopold (1756-1829)


Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”

Vem har rätt?

Vem har rätt?

När två tuppar om ett korn 
Hålla fejd kring fält och backar, 
När kring vassa näbbars horn 
Fjädren ryka, bloden lackar: 
Vem har rätt? – Jo, den som hackar 
Ögat ut på trätobrorn.

I de lärdas republiker, 
När med akademiskt rop 
Tvenne tappra skolastiker 
Stöta pannorna ihop, 
Valven skalla, ingen viker 
Från sin bänk och från sin tes: 
Vem har rätt? – Jo, den som skriker 
Ergo längst och blir ej hes.

När emellan jordens troner 
Föds ett ministerligt gräl, 
Och, till gamman som till väl 
För vidkommande nationer, 
Deras majestäters skäl 
Ställas upp i bataljoner, 
Dels till fot och dels till häst: 
Vem har rätt? – Det plär väl mest 
Den bevisarn, vars kanoner 
Skjuta längst och träffa bäst.

När om flickor eller heder 
Eller spel två män av frejd, 
Efter företal av eder, 
Rusa mot varann till fejd, 
Och när borden under kivet 
Dansa kring med hot och larm: 
Vem har rätt? – Jo, den, vars arm 
Först trär värjan genom livet 
På den andra i sin harm.

När mot Arons horn i pannan 
Tvenne andans huvudmän 
Väpna sig mot djävulen, 
Det vill säga, mot varannan, 
Och ett hett, symboliskt krig 
Ömsesidigt slutar sig 
Med förbannelser och amen: 
Vem har rätt, o broder kär? – 
Den, som bränner bäst, mon cher, 
Kättarns djävulska lekamen, 
Långsamt här och evigt ther.

När med lansar av kritiken 
Två skribenter i gevär 
Löpa storm, som övligt är, 
Om ett ord inför publiken, 
När ej minsta reda fås, 
Varför de i härnad tåga, 
Men på bägges trummor slås 
Larm och fejd av all förmåga: 
Vem har rätt? – Nå kors, vad fråga! 
Den som skäller, det förstås.

När på politikens bana 
Tvenne huven träda opp 
Och kring var sin höjda fana 
Samla var sin lejda tropp, 
När den enas rop är: kuven! 
Och den andras: vakna slav! 
Vem har rätt bland dessa huven? – 
Den som slår den andras av.

Följ från södern längst åt norden 
Djurens, människornas ätt, 
Över allt har våldet rätt, 
Är dess dom bekräftad vorden. 
Men kanske, gott folk, I torden 
Fråga, om ej väntas får, 
Att förnuftet en gång rår – 
Jo bevars – men ej på jorden.

Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”