Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
Tragisk komedi
Hur nyckfullt slumpen gott och ont kan välva
och hur vi ödesbundet vilsna vandra,
vi gå att ropa ut det för varandra
men lyckas nätt och jämnt att tro det själva.
Vi släpa oss omkring med steg som skälva,
därunder hör det till att allting klandra,
och ha vi annars ingenting att andra
får alltings enslighet vår själ att skälva.
Vi deklamera högt hur ljusets Eos
dessvärre dött för drakarna och trollen
och det är bättre gå sin väg, än strida.
Vi lägga huvudet på sned och lida.
I hjärtats lönn, där knappt vi själva se oss,
vi fröjdas tyst, hur väl vi skapat rollen.
Vita nuova
Jag önskar att du glömde
de drömmar som vi drömde
när månen skred ur skyar över silvervattrad sjö.
Att livet ville grusa
det unga sommarljusa
likt andra gamla minnen som domna bort och dö.
Jag önskar att du rivit
den strängen som förblivit
av ljus och längtan tvinnad, fast färden skilt oss åt.
Jag ville kunna stiga
beslutsam fram och viga
vår fjärilslek till offer åt världens mörka gråt.
Ty vad är hjärtats vårar
i denna tid av tårar
när evighetens skugga kring jorden nattsvart vält?
Och är det tid att drömma
det veka och det ömma
när stridsfanfarer kalla till kamp på andens fält?