Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
Hyacinterna
Yrsnön virvlar mot min ruta,
i en snart försenad vinter,
men på fönsterbrädet dofta
nyutspruckna hyacinter.
Dag för dag jag sett hur bladen
raskt ur lökens mörker stuckit
och hur blomsterklasen tätnat,
hur den luft och ljus har druckit.
Ljuva under, som så spirar
gåtfullt ur en lök, som sparats
och i källarns mörka dunkel
vintern över har förvarats.
Gräddvit nu din klase lyser,
bländande som silverskummet,
och dess friska vällukt svävar
vinglätt genom morgonrummet.
På Arkadiens mjuka ängar
flöt en gång din blomsterbölja–
genom seklers seklar kan jag
spåren av din skönhet följa.
Herren med sin fårflock såg dig,
full av daggens klara tårar,
någon gång i Greklands fjärran
evigt solbelysta vårar.
Är det musers fläkt jag anar,
är det blåa nejders linjer,
är det källors sorl jag hör bland
lundar av oliv och pinjer,
när mitt snöigt skumma fönster,
fyllt av februarivinter,
plötsligt mig förhäxar med en
sydlig doft av hyacinter…