Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
Jag har en gång varit på Korfu
Jag har en gång varit på Korfu
Jag har en gång varit på Korfu.
Jag har kammat i en fiskarflickas hår.
Jag har älskat en gång döden på Korfu
och jag älskar än i minnets döda spår
och jag kammar hennes våta hår ännu.
Kvällen dungar över havet mer och mer.
Hennes tunga kläder glänste vått.
Långt i fjärran hennes land jag ser,
där hon länge sen i mörkret gått,
där hon länge sen i hav gick ner.
Jag har ännu mina läppar vid Korfu,
där de bindas i en fiskarflickas grav.
Hennes ö och hennes hjärta vaggas nu,
där hon vaggas i ett ljudlöst forntidshav.
Hennes längtan går och letar där ännu,
hennes hjärta slår mot land i brustna brott,
hennes hår i vågor vecklas in och ut.
Liksom vinden hennes kropp jag nått,
liksom vinden kammar utan slut
kammar minnet vägarna hon gått,
kammar håret som jag funnit på en ö,
där jag en gång fann min stora livsförlust.
Dödens kjortel lyser blek i evig sjö
där den spolas lekfullt mot min kust,
buren en gång av en grekisk fiskarmö,
buren en gång av en död karyatid.
Detta är en sång om det som aldrig sker,
en dikt om övergång i aftontid.
Kvällen dungar över havet mer och mer–