Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
Till själen
Själ lilla,
stilla.
Fladdrerska,
pladdrerska,
än en minut,
flämtande,
skämtande,
njut.
Du vet vad du lämnar,
ej vart du dig ämnar.
Ack, bort i en öken
där kring dig, blott töcken
och skuggor du ser.
Själv, blott en skugga där svävande,
bleknande, bävande,
leker du,
smeker du
aldrig, aldrig mer.
Till en ung flicka
Unga flicka! I din vår
bind dig myrtenkransen.
Dansa medan du det får:
snart är du ur dansen.
Innan morgonen sin kos
smyga sig behagen;
då en annan yngre ros
tränger dig ur dagen.
Spegla dig, så länge än
spegeln dig berömmer:
denna oförställda vän
nog en dag du glömmer.
Medan du omkring dig ser
ynglingar i låga,
flicka, sjung vid ditt klaver,
skämta vid din båga.
Snart en Herre återstår
av den slav, där smilar.
Barnet gråter, vaggan går,
och klaveret vilar.
Lek med diktens drömmar än
och dess blommor plocka.
Lek med själva Kärleken,
Såsom med en docka.
Snart med en förvissnad barm,
såsom fru, du vaknar,
vaknar till besvär och harm,
och din krona saknar.
Rosorna i hymens bädd
taggar ha, som sticka.
Värre dock, att tvär och hädd
gråna bort som flicka.
Medan livet blommar än,
var minut värdera.
Dina femton år igen
får du aldrig mera.