Tillbaka till sidan: “De bästa dikterna på svenska”
En Fiskare-Bros visa gjord för älskande Åkare ock deras Fruntimmer
En Fiskare-Bros Visa gjord för älskande Åkare ock deras Fruntimmer
Äntlig’ gapa jag så längen,
tills jag fick en lort i mund.
Barnet pissa måst’ i sängen:
det har lekt med eld en stund.
Den, som ser för stint i solen
måste därfrån stelögd gå;
den, som leka vill med kolen,
måste svarta fingrar få.
Sällan man i vattnet plaskar,
att man icke stänker sig;
had’ jag arma stackars masker
kunnat förr besinna mig,
för än denna kärleks sjukan
blev med list min överman!
Hade jag väl tillstängt luckan
och ej Elin skådat an!
Dock, jag ser det skall så vara:
gjort blir aldrig ogjort mer;
därför jag mig ock förklarar,
att jag det helt gärna ser,
att jag Elin, om jag kunde,
älskar lik som barnen bröd,
mer än någon tommer bonde
gör sin täljknivstjocka gröt.
Elin älskar jag rätt mycket,
ty hon är rätt mjuk och fin,
viter som ett slessingsstycke,
mjuker som en docka lin,
feter som en gödder sugga,
röder som vår grannes knut,
nätt och liten som en mygga,
snabb och kvick som räffelkrut.
Elin är min byxsäcks-klocka,
Elin är min russin-strut,
Elin är min sockerdocka,
Elin ist mein höchtes gut;
Elin är min fröjd och gamman,
Elin är mitt sobelskin,
Elin är mitt allt tillsamman,
allt ihop är Elin min.
Förr skall gråsten bli en limpa,
förr skall oxen vingar få,
förr skall suggan bli en simpa,
förr skall Stockholm lära gå,
Brunkeberg bli förr en båter
och min rumpa apotek,
förr än Elin jag förlåter:
Elin är min grisestek.